Vikingatiden

Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Email this to someone

När Helsingfors inte fanns till.

När Åbo var en ringa handelsplats.

När största delen av finländarna bodde i skogar och tillbad guden Ukko.

När vägarna var väglösa så när som på några ringlande stigar här och där.

När världskartor avbildade Finland som en krokig linje i trakten av Nordpolen.

Vikingatiden är en historisk tidsperiod (800-1050 e.Kr) som i Finlands historia sammanfaller med järnåldern.

Österleden – historisk bakgrund

Under järnåldern gick en internationell farled, en verklig Europaväg, genom Finlands sydligaste skärgård. När vikingarna på 800-talet började dra i härnad över haven fick den namnet Austrvegr – Österleden. Senare användes farleden också av de mäktiga Hansa-köpmännen, av kungar och kronpretendenter i örlog och av en brokig skara sjörövare, som gjorde livet osäkert både till lands och till sjöss.

För tusen år sedan färdades vikingarna ofta via Österleden till de stora marknadsplatserna i Novgorod, Konstantinopel och Bagdad. Deras farled gick genom yttre skärgården och sundet mellan Hitis och Rosala, som kallades Örsund, var en viktig hamn och handelsplats.

Ett dokument från 1200-talet beskriver en sjöväg, som sannolikt är densamma som vikingarna använde på 800-1000-talet. Leden går från Arholma i Sverige till Åland och därifrån vidare genom den sydligaste delen av Åbolands skärgård till Hangö och Nylands skärgård. Från Porkala styr leden över till Reval, dvs. Tallinn. Även vikingarna använde sig av denna rutt, men deras resemål var Svarta Havet eller Kaspiska Havet. Dokumentet räknar upp namnen på orterna, men ingen exakt information om avstånd eller väderstreck. Det illustrerar goda övernattnings- och hamnplatser eller ställen där man kunde vänta på att vinden skulle vända. På somrarna förde skärgårds- och kustborna handel med främlingarna som seglade på österleden – och de var många. Handeln ägde rum i ytterskärgården, på ingenmansland, för att byar och hus som var på fastlandet var dåligt skyddade mot fiendernas attacker. Man ville inte släppa in giriga gäster på sitt område. De resande fick köpa livsmedel och lotsservice, eftersom det kunde vara livsfarligt att segla i den labyrintiska skärgården om man inte kände till rutten.

Skärgården är en unik blandning av vild natur och ett kulturlandskap format av människohand. Den tusenåriga bosättningen och ännu äldre historien har satt sin prägel överallt i havsbandet. När man färdas i vikingarnas fotspår kan man känna och uppleva historiens vingslag. och bäst av allt, samma karga och fascinerande vackra landskap som vikingarna på sin tid mötte kan ännu i dag upplevas. Minnet av vikingar som slagit sig ner på olika öar lever kvar i legender och i många ortnamn längs Österleden.

Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Email this to someone