Historisk bakgrund

Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Email this to someone

Austrvegr, vikingarnas Österled

Under järnåldern gick en internationell farled, en verklig Europaväg, genom Finlands sydligaste skärgård. När vikingarna på 800-talet började dra i härnad över haven fick den namnet Austrvegr – Österleden. Senare användes farleden också av de mäktiga Hansa-köpmännen, av kungar och kronpretendenter i örlog och av en brokig skara sjörövare, som gjorde livet osäkert både till lands och till sjöss.

För tusen år sedan färdades vikingarna ofta via Österleden till de stora marknadsplatserna i Novgorod, Konstantinopel och Bagdad. Deras farled gick genom yttre skärgården och sundet mellan Hitis och Rosala, som kallades Örsund, var en viktig hamn och handelsplats.

Ett dokument från 1200-talet beskriver en sjöväg, som sannolikt är densamma som vikingarna använde på 800-1000-talet. Leden går från Arholma i Sverige till Åland och därifrån vidare genom den sydligaste delen av Åbolands skärgård till Hangö och Nylands skärgård. Från Porkala styr leden över till Reval, dvs. Tallinn. Även vikingarna använde sig av denna rutt, men deras resemål var Svarta Havet eller Kaspiska Havet. Dokumentet räknar upp namnen på orterna, men ingen exakt information om avstånd eller väderstreck. Det illustrerar goda övernattnings- och hamnplatser eller ställen där man kunde vänta på att vinden skulle vända. På somrarna förde skärgårds- och kustborna handel med främlingarna som seglade på österleden – och de var många. Handeln ägde rum i ytterskärgården, på ingenmansland, för att byar och hus som var på fastlandet var dåligt skyddade mot fiendernas attacker. Man ville inte släppa in giriga gäster på sitt område. De resande fick köpa livsmedel och lotsservice, eftersom det kunde vara livsfarligt att segla i den labyrintiska skärgården om man inte kände till rutten.

Skärgården är en unik blandning av vild natur och ett kulturlandskap format av människohand. Den tusenåriga bosättningen och ännu äldre historien har satt sin prägel överallt i havsbandet. När man färdas i vikingarnas fotspår kan man känna och uppleva historiens vingslag. och bäst av allt, samma karga och fascinerande vackra landskap som vikingarna på sin tid mötte kan ännu i dag upplevas. Minnet av vikingar som slagit sig ner på olika öar lever kvar i legender och i många ortnamn längs Österleden.

rosala arkeologi 3

Handelsplatsen och hamnen vid Kyrksundet

De arkeologiska undersökningar som gjorts vid Kyrksundet åren 1992-1996 anses vara revolutionerande för skärgårdsarkeologin, och har på många sätt förändrat vår uppfattning om skärgårdens bebyggelsehistoria. Alla iakttagelser visar att Kyrksundets norra strand utgjort en livligt frekventerad hamn- och handelsplats kanske redan på 800-talet.

På en del av det dryga 500 m långa fyndområdet fanns fynd som kan sägas vara av verkstadskaraktär: bronsbitar och -barrar för gjutning, råglas, trasiga glas- och mosaikpärlor, rikligt med flinta, talrika små brynstenar, bärnsten, och små bitar silver, de flesta sönderklippta mynt. Utgående från mynt-fragmenten har man kunnat härleda att verkstaden har fungerat under slutet av 1000-talet.

Fosfatkarteringen som gjorts visar att förekomsten av höga fosforvärden följer den gamla strandlinjen, som i sin tur indicerar en livlig fiskhantering. Att man antagligen också byggt eller åtminstone reparerat skepp vid Kyrksundet visar ett antal nitar av järn med salmiakformade huvuden, en för vikingatidens skeppsbygge typisk form.

Av föremål som anknyter sig till handel kan främst nämnas ett trettiotal viktlod, som påträffats utspridda i terrängen. Att vikterna bl.a använts för att väga upp silver med framgår av de rikliga mängder ituklippta mynt som hittats, bland dem ett som präglats i Nord-Afrika så tidigt som på 700-talet. De övriga tillhör i huvudsak 800-talets slut och början på 900-talet.

rosala arkeologi 5

Fyndmaterialet från Kyrksundet omfattar också ett rikt sortiment av personliga smycken och dräkttillbehör. Sådana är hästskoformade spännen, också kallade ringspännen – av de mera sällsynta varianterna kan nämnas ett 900-tals spänne av gotländsk typ – armringar av skandinaviska och baltiska former, fragment av ovala spännbucklor och bitar av kamformade kedjedelars och kamformade hängen, en västskandinavisk ringnål, ett treflikspänne, fragment av en vriden halsring, ett nyckelformat hänge, pincetter mm. Av speciellt intresse är tre bronsskaft till nycklar avsedda för hänglås; liknande har hittats både i Birka i Mälaren och i vikingatids gravar på Gotland.

Ornerade bronsskaft till nycklar för vikingatida bultlås. Det perforerade axet är av järn. Skaftet till höger är från Birka och skaftet till vänster kommer från Kyrksundet. Om du ser noga efter så hittar du falken som inspirerat vikingacentrets logo!

Ornerade bronsskaft till nycklar för vikingatida bultlås. Det perforerade axet är av järn. Skaftet till höger är från Birka och skaftet till vänster kommer från Kyrksundet. Om du ser noga efter så hittar du falken som inspirerat vikingacentrets logo!

I takt med ökande välfärd och tilltagande uppkomst av privat förmögenhet ökade nyckelns och låsets betydelse under vikingatiden. Nyckeln tjänade dock inte enbart säkerhetsändamål, utan var också en statussymbol som symboliserade världslig och andlig makt. Symbolfunktionen avspeglas i det faktum att man använde nyckelformade hängprydnader föreställande nycklar men utan praktisk funktion. Ett av de finaste och mest välbevarade fynden från Kyrksundet är ett nyckelformat hänge med vidhängande ked.

På utgrävningsområdets högsta punkt, på en höjd som ligger 8-9 meter över havet och som domineras av stora flyttblock, hittades under åren 1994-1995 en riktig skatt. Där fanns bl.a en vacker rund finsk spännbuckla och under denna en handfull bronsspiraler från ett kvinnobälte. Bucklan har sannolikt varit omlindad av bältet och låg märkligt nog instucken under ett litet stenflak i vinkeln mellan några större jordfasta stenar. På några meters avstånd hittades en sönderrostad klinga av ett vikingasvärd och en vikingatida spjutspets, och slutligen en silvertaucherad svärdsknapp med hjalt och parer-stång, undanstucken mellan två stenar. Ett tiotal meter från denna plats hittades även det tidigare nämnda treflikspännet, en ringnål, ett fragment av en stor förgylld dräktnål samt en unik dräktnål av brons, samtliga välbevarade föremål av hög kvalitet.

Inget av dessa föremål kan sägas komma från en grav eller ett boplatsskikt eller förbindas med handelsaktivitet; de har undangömts med avsikt, kanske offrats. Dessa gåtfulla fynd antyder med andra ord att Kyrksundet också haft andra funktioner än att fungera som hamn och handelsplats.

Runstensfragmentet på Stora Ängesön

Ett av de intressantaste vikingatida fynden från Hitisarkipeagen är ett runstensfragment som 1997 hittades i strandvattnet utanför Stora Ängsön norr om Hitislandet. Fragmentet är uppenbart övre hörnet av en större runsten. Stenarten är jotnisk sandsten. I mitten ev stenen har funnits en djurfigur i relief och längs kanten finns två parallella skriftband som följer stenens kontur. Skriften är ytterst fragmentarisk och svårtolkad – åtta runtecken återstår av texten i den yttre slingan och sju i den inre – men innehållet uppenbart mansnamnet Torfast, som finns i 17 vikingatida runinskrifter, av vilka två kommer från Danmark, de övriga från Sverige. Fyndplatsen ligger vid ett sund som under vikingatiden fanns vid den nuvarande Storfladan mellan Stora och Lilla Ängesön. Havsbottnen i närheten undersöktes av Museiverkets dykare, men sikten i den grunda leriga vikbottnen var närmast obefintlig och några nya iakttagelser som skulle belysa stenens ursprung gjordes inte. Hur den hamnat vid Stora Ängsön, som torde ha varit en ypperlig ankarplats, är en gåta som kanske aldrig får sin lösning.

Eftersom fragmentet är så pass litet kan det ha transporterats dit antingen ombord på någon båt som sjunkit eller som en av stenarna i ett lass på en släde som gått igenom isen. Var en sådan sjö- eller istransport startat går inte att fastställa. Möjligt är givetvis också att runstenen stått rest på stora Ängesön och rasat ut i vattnet nedför den förhållandevis branta strandsluttningen. Endast om ytterligare en eller flera delar av den ristade stenen hittas kommer ursprungplatsen att närmare kunna lokaliseras.

En utgjutning av den s.k. Hitis-stenen, där man också ser hela den ursprungliga runstenens sannolika storleksordning, finns till påseende i hantverks- och instrumentutställningen på vikingacentret.

rosala exhibit hantverk_instrument3

Share on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Email this to someone